Så har Mandel också lämnat oss för sitt nya hem.
Mandel ska heta Nisse och
har en storebror som heter Abbe. -Tålamod Abbe småknytt är jobbiga...
När Mandel åkt började Balder ta sig ton och skulle
minsann visa Prick att han var herre på täppan nu. Jisses vad han tog i den lilla så han höll på att spricka. Nu är ju inte tvillingbrorsan lättskräm direkt. Han är iallafall inte rädd för Balder, så
han svarade ganska morskt. Matte och mormor Lovis och tant Siri fick fräsa ifrån lite och så lade sig lugnet igen. Och de upptäckte att det är ganska bra att ha varandra när alla andra försvunnit.
En vuxen kropp vill man också gärna vara nära när man blir trött och känner sig liten. så mycket tålamod tycker inte matte att de vuxna har. Och hon får
lite ont i hjärtat när knytten precis lagt sig tillrätta med en nöjd suck bredvid en stor vovve och vovven ifråga bara reser sig och går.
Matte hamnar då ofta, blödig som hon är, på golvet med knytten i knät tills de tycker det blir för varmt och kanar iväg en bit och sover sött. -Bah, löjligt tycker Blomma. De klarar sig. Hon är
inte lika blödig som matte.
Men matte vet att de bara är till låns en liten tid till, så matte passar på att njuta av småttingarna.
*
Idag har vi haft Lovis bror Wille på trimning. Jag var lite orolig för Blommas reaktion så Wille fick finna sig i att bli buren
in i köket. Han finner sig i det mesta den gossen. Efter klippningen släpptes han ner till flocken med knytt och allt och det var inga som helst problem. Han är så cool den killen, har sagt det förut och säger det igen. Blir
kär varje gång han är här! Så är han ju gammal i gemet också med ett gäng kullar efter sig, men ändå. De skruttade runt hela gänget tillsammans och småpojkarna tyckte det var spännande med
en stor kille. Balder först fram förstås...
Sen sov småttingarna och vi andra gick till sjön och badade.
*
Efter bus och mat och stoj och stim tänkte jag göra en risotto. Jag gick till vårt kantarellställe bakom lillhuset för att hämta svamparna vi sett där
och lämnat kvar för att de skulle växa till sig lite. TOMT! Inte en kantarell i sikte.
Jag gick till nästa ställe och där fanns några
pyttesmå och några snigelätna
rester. Började ana ugglor i mossen och kollade lite närmre efter och om jag inte har helt fel så är det
min kantarellhund som varit i farten.
Alla vill väl ha en kantarellhund, men en hund som äter upp alla kantareller vet jag inte riktigt om jag uppskattar. Fick
en flashback när jag stog där i skogen med lång näsa. Blommas bajs hade så konstig orange färg igår. Om jag inte är helt ute och cyklar så är det väl sånt man kallar bevis.
Med lång näsa ( ja, jag vet den är lång annars också men ändå) fick jag gå hemåt, utan kantareller (okej lite skrufs på botten) och full med myggbett!
Smart tjej går ut i linne på kvällningen i granskogen... Men helt förgäves var inte skogsrundan, för på vägen hem hittade jag läderkopplet som Dimma lämnade efter sig, när hon tog en extra tur i blåbärsriset
häromdagen.
Slutet gott allting gott, ja även risotton faktiskt.