Jag har alltid älskat djur, fyllde hemmet med både det ena och det andra när jag var liten. Hade turen att ha en mamma som är precis lika djurtokig som jag. Vi bodde fem personer i en tvåa med hund, katt, kanin fiskar och ett helt gäng undulater. Några andra smådjur kom och gick också. Mamma satte stopp vid dansmössen, dom fick jag ha hos en kompis.
I tonåren flyttade vi till hus, då hade vi fortfarande kvar allt utom fiskarna som hade ersatts av en hamster.
När vår Flat gick bort blev det efter mycket tjat en Hovawart, en svart hane som hette Tinken men fick smeknamnet Dilen eftersom han var som en krokodil som liten.
Två år senare kom Ella, kallad Tullan en lurvig "liten" Newfoundlandstik. De här två var ett riktigt kärlekspar.
Lite senare tog min syster hand om en Springertik, Fanny, som var dryga året, så var dom tre...och ett gäng katter.
När jag fått egna barn skaffade vi en liten Cavaliertik, Saga, utöver våra två katter. De tre låg i en hög i samma fotölj och sov.
Tyvärr gjorde omständigheterna, bla Sagas hälsa och vår livvssituation, så att vi bestämde oss för att omplacera henne när hon var 3 1/2 år. Hon hamnade på en gård hos ett äldre par där hon blev ordentligt bortskämd och älskad.
Sen gick en lång tid utan hund för mig, först med bara katter och sen med ett gäng med smådjur. Kaniner, undulat, gerbils (två blev till fjorton!) sköldpaddor fiskar osv.
Men när jag blev långtidssjuk och ändå spenderade stor tid utomhus i skog och mark, bestämde jag mig för att det var dags.
Så kom Pärlan och se hur det gick...
Nu har vi flyttat till landet och hunderiet är mitt liv.