Nu börjar det närma sig första flytten. Det är både roligt och sorgligt.
Hugo flyttar på fredag och Elliot åker på söndag.
Mandel har fått ett eget hem och Balder får besök på lördag och
har även fler som står på kö.
Helt plötsligt är alla bortlovade. Lite panik i hjärtat börjar det bli, även om jag vet från
början att de ska ge någon annan glädje resten av livet.
Helt ärligt måste jag säga att när jag klev upp i morse till ett inferno av
kiss och bajs som alla glla glatt skuttade omkring i och kletade över mina ben. Nåja, behöver jag säga mer... Men när golvet är torkat och småttingarna tvättat sig i det våta gräset är hjärtat
fullt igen. 
Igår njöt vi i fulla drag av sol och värme. Ungarna plundrade hallonbuskarna för att sen skutta iväg upp till skogen och mumsa blåbär. De är så söta
när de försöker fånga hallonen som dinglar iväg. 
Sen gav de sig på körsbärsträdet,
det kanske matte tycker är mindre lyckat för de har ju kärnor i bären. Skutt, stoj och stim och sen sova som bebisar och se ut som små oskyldiga gosedjur. Och vips så börjar det om igen.
Jag hade en plan på att trimma Lovis som ser ut som ett utegångsfår men det blev en sväng till sjön istället så att tjejerna fick bada.
I eftermiddag ska vi på ombesiktning med Hugo och Elliot, så vi får väl se om det blir någon pälsvård idag. 