Vårvinter väder har rådit de senaste veckorna. Det har varit grått och mulet men ett par dagar har solen tittat fram. Till och med så pass att matte jobbade
ute i bara tröjan och Blomma kurade ihop sig i grässlänten och solade.
Den 3/1 var vi till veterinären för Lovis galloperande tumör
i juvret. Vi bokade tid för operation veckan därpå. Då hade tumören trots behandling med inflammationsdämpande galloperat iväg i storlek och även blivigt knölig.
Operationen gick bra men blev stor då hon även hade en liten tumör i juvret bredvid. Det stora tumören visade sig vara två tumörer i samma juver. Ett långt snitt blev det, som en dragkedja
1över bröst och mage. Onsdag kväll hämtades hon hem och mådde efter omständigheterna bra. På torsdagen fick jag hela tiden se till att hon var försiktig då hon har en smärttröskel som heter duga. (Till
skillnad från Dimma som tyckte väldigt synd om sig och hade väldigt ont efter sin operation.)
Natten till fredag väckte Lovis mig och behövde
ut och bajsa. Lite lös i magen. Så blev det riktigt illa i magen och hon ville inte äta något på förmiddagen. Efter lunch kräktes hon. Jag hade kontakt med veterinär och vi beslutade att avsluta behandlingen med smärtstillande.
Hon hade inte fått någon på fredagen då hon vägrat äta. Dietfoder och diverse annat handlades hem men det lilla som svaldes kom upp igen och på kvällen var kräkningarna blodblandade och det var bara att åka
in akut.
Väl framme på Djursjukhuset bajsade hon en mindre flod med blodblandad vätska. Temperaturen sjönk stadigt och var nere i 37 grader.
Hon hade förlorat 0,5 kg på två dagar. Uttorkad. Intensiven var fullbelagd så det var bara att åka till södra sidan stan. Vid det laget var vi rädda att förlora henne.
Hon lades in på dropp och smärtstillande och blev kvar i fyra dygn innan läget var stabilt nog för henne att åka hem. Plånboken tom förutom skuldsedlar men Lovis hemma! Tack till er som
ställde upp <3 <3 <3
Så tacksam att hon klarade sig och är pigg och glad igen.
I veckan som var fick vi besked om labtesterna på tumörerna och som jag befarat var det cancer. Två låggradiga (ettor) och en tvåa. En trea är den mest aggresiva formen. Inga cancerceller hittades i lymfproverna,
vilket är positivt.
Nu får vi bara vara glada så länge hon är cancerfri och kan njuta av livet. 12 1/2 år och still going strong.
Min pälskling <3