Höstrusk. Leriga blöta hundar är vardag igen.
Då vargen varit här i faggorna
och plockat hundar är det bara koppelpromenader som gäller. Surt säger Lovis och Blomma som är vana att få vara lösa på tomten och sträcka ut på åkern. Fattar inte varför matte blivit så tråkig.
Jo Lovis anar nog för hom var den första att upptäcka vargdoften. Ett par veckor innan den första hunden blev tagen av vargen vägrade Lovis helt plötsligt
att gå in i skogen bakom huset. Hon slog tvärnit. Jag lockade och pockade men hon stog fast. Tittade mig rakt i ögonen och sa nej här ska vi inte vara. När jag frågade -Ska vi gå hem? vände hon på en femöring
och skyndade med svansen mellan benen och stannade inte förän vi var tryggt inne på tomten. Hon fortsatte att inte vilja gå hemifrån veckorna efter och jag fick locka med henne trots att vi höll oss på vägarna.
Sen fick vi förklaringen.
Jag får vara tacksam för att jag har en vargvarnare, de andra tjejerna lullade på som ingenting. Lite fundersam
är jag. Vi har ju haft vargflock här tidigare och de lämnade spår i skogen ett par hundra meter bakom vårt gamla hus, men jag kan inte komma ihåg att de visade någon rädsla då. Äldre och klokare nu eller
starkare revirmarkering?
Tyvärr hade den här vargen ett oönskat beteende som resulterade i att det blev skyddsjakt. Dock har vi ytterligare en ungvarg
som rör sig här så vi får fortsätta att vara på vår vakt.
I övrigt går livet sin gilla gång. Vi följer
våra "småttingar" på sociala medier och är alltid lika glada för alla uppdateringar vi får.
Idag verkar bli en fin dag. Kram på
er alla där ute.
Bild på Dimmas son Pepsi