Tyvärr blir det inga småttingar efter Lovis. I sjätte veckan resorberade hon valparna. Vi har varit och tagit ultraljud för att kolla att allt är som det
ska och det såg bra ut. Inga tecken på infektion. Man får vara glad för det, men deppigt har det varit. Det är ju inte bara att para och vänta på att de små ska dyka upp. Det är all planering, och tid, alla
förhoppningar och förväntningar. Luften liksom går ur en. Lovis mår i alla fall bra det är full fart på henne igen, tur att hon har en så god grundkondition. Det är bara bita ihop och ta nya
tag, men visst känns det.
Igår var det träningskväll och alla vovvar fick sin beskärda del.
Lovis fick ett spår med massa vinklar. Lite väl het var hon, men klarade spåret galant. Dimma fick öva på att hålla sig i spårkärnan så hon fick två korta spår. Hon är jätteduktig,
men det visste vi ju, att hon har en nos som man kan räna med. 
Siri fick köra både rallylydnad och agility, hon tycker det är
roligt, fast mest belöningen. jag är med dig matte, får jag godis nu? 
Vi skrattade gott åt henne när hon helt plötsligt
vägrade ta tunneln i agilityn, hon som sprungit genom tunnel sen hon var valp. Det hoppades över och skuttades vid sidan och jag vet inte allt tok hon hittade på. Kul hade hon i alla fall. Blomma fick nöja sig med 2 omgångar rally,
hon är som Tiger i Nalle Puh, skutt o hopp o kast med kroppen så att det ska gå undan. Slarvig med andra ord. Men, men, det gäller att hålla träningsglädjen vid liv och den är det inget fel på.
Ha det, till nästa gång.