Efter en turbulent vecka med en akut sjuk liten Jum-Jum, nu tillfrisknad. Trimningar, 50-årskalas och diverse valp-påhälsningar är livet tillbaka
i normala gängor.
Jum-Jum fick akut blodiga diareér
och fick läggas in på antibiotikadropp i fredags. Ronja grät i högan sky när vi åkte från veterinären, hon brukar aldrig gråta i bilen.
Fick skällning när jag hämtade Jum, var har du varit matte?! Sen en jätteglad liten skrutt. Sköterskorna älskar
den lilla skrutten. -Får mig att tänka på en riktigt god Kaffe latte, sa en av dem. Fick också höra att han har snygg kropp och tjusigt steg. :)
När vi kom hem blev Ronja överlycklig, hon trodde nog att han försvunnit för alltid som resten av syskonen. Efter en stund fick han stryk, bara för att han inte ska göra om det... :) Skrämmas så
där! sa hon.
Ronja har sin egen historia. Blåsljudet
på hjärtat visade sig vara en förtjockning av klaffarna till lungartären. En lindrig sådan men dock. Ingen avel på den tösen och ingen jakt heller, annars ska hon tränas och hållas igång precis som vanligt.
Har vi tur kommer hon inte att märka av det, men det är förutsatt att hon hålls i god kondition. Ronja letar nu eget hem. Tösen är arbetsvillig, pigg, glad och framåt och inte att förglömma -charmig till tusen!.
Tills vi hittar rätt får hon bli en i flocken.
På
träningen i måndags var matte inte riktigt sig själv efter beskedet om Ronja. Träningen gick som kan tänkas.
Blomma
hade kängurubenen på. Siri tuggade nästan i sig fingrarna samtidigt med godiset. Dimma flamsade runt och Lovis, ja hon gick rätt bra efter ett par rally-omgångar. småttingarna fick varsitt nybörjarspår. Jum-Jum snurrade
vid varje avtryck med godis, det tog ett tag innan han förstod riktningen. Ronja trodde nog att matte hade tappat godiset och försökte charma till sig mera genom att sitta fint och skälla på matte. Småningom gick det upp ett
ljus. Inte lätt när man ska gå spår och belöningen är torrfoder. Eftersom de varit dåliga i magen kunde jag inte använda något gottigare.
Igår blev det bus på tomten och plocka äpplen för småttingarna. Har en objuden skatfamilj som terroriserar oss. Snor maten från
hönsen och trackar dom och sitter i äppelträdet och kastar äpplen omkring sig. Tror jag plockade upp ett hundratal efter att ha rensat tomt dagen innan. Grrr...
De stora fick sig skogspromenad och kvällsprommis vid sjön.