Inatt har det inte blivigt många timmars sömn.
Valparna har skött sig fint, lite argsint pip då och då när tuttarna inte släpper mjölken på en gång, men annars har det varit lugnt. Blomma däremot har rantat fram och tillbaka och väckt
mig. -Matte, matte jag kan inte sova! Sammandragningarna har gjort henne rastlös och hon har velat ut och gräva. Första gången kl 01 sen fick jag sova 2 timmar sen har det rullat på hela natten. Från att ha bett
matte fara åt skogen nattetid, -ge fanken i att störa! Skulle matte klappa och trösta lilla mamman hela tiden. Kan inte räkna hur många gånger jag vaknat av en inte allt för rosendoftande andedräkt mitt i ansiktet...
Blomma har till och med kommit och lagt sig i sängen med oss andra, fast bara korta stunder. Så fort valparna har somnat mätta och nöjda har hon kommit rantande. Trots grus i ögonen och värk i kroppen får man väl ta
det som en komplimang att matte är ganska bra att ha, trots allt. 