Igår åkte lillprinsen med extrahusse och "storebror". Om ingen katastrof inträffar blir han kvar hos dem. Vi tog en prommis till sjön
och gick sen hem och tog en fika. Joppe kände på sig att något var på gång och gick in i hallen och ville inte komma ut. Sorgligt var det att vinka av honom. Jag höll mig sysselsatt tills min dotter skulle hämtas
så resten av dagen gick bra. Men kl 5 i morse kom det i fatt. Ingen prins som hoppar på magen och blöter ner hela ansiktet med godmorgon och säger; -Gå upp jag är hungrig! Lite gråt till morgonkaffet blev det och
tjejerna undrade vad som var fatt med matte idag.
Att släppa ifrån sig valpar är svårt men det här är riktigt
tufft. Min mjuka goa, blyga prins och Dimmas bästis saknas. Ett stort hålrum är det efter honom. Men mitt i alla sorgen vet jag att han fått en chans att få ett riktigt bra hem, där han kommer att få massor med kärlek
och uppmärksamhet. Och jag är jätteglad för att jag kunnat lämna honom till människor jag känner. Lycka till min prins, 
världen är stor och du kommer att få massa härliga upplevelser med din nya familj.
Tur
för matte att det snart blir annat att tänka på här i huset. En vecka är det kvar till valpning med några dagar pluss eller minus. Och med Dimma som gått in i löp är kunde inte tiden för flytten varit bättre.