Vilken resa!
00:10 började Blomma få förvärkar. En gång i timmen ville hon ut och tömma magen. Vi sov korta stunder. Under förmiddagen lugnade det sig något och hon sov en del. Efter lunch kom slemproppen med beck i, det luktade klor så jag blev lite orolig. Inga värkar. Ringde veterinären som ville vi skulle komma in.
Väl inne visade röntgen på 8 småttingar. En låg lite på sniskan i utfarten så vi blev oroliga att vi skulle behöva snitta henne. Ultraljudet visade dock att alla hjärtan pickade på och de verkade må bra allihop. Prover togs och Blomma fick dropp medan vi väntade på resultaten. Sedan sattes kalkdropp in för att hjälpa till på traven. Förmodligen var hon inte riktigt mogen men en moderkaka hade börjat släppa. Vi förbereddes på att den första valpen kanske inte skulle klara sig.
Vi trodde nog att det var en stor valp som stoppade upp men 17:50 kom en liten parvel på dryga 200 gram och han levde!
2 1/2 timme senare föddes en Blue Roan & tan tik på 313 gram. Hon såg ut som en heffaklump bredvid sin lilla bror. 🙂Ungefär en halvtimma senare kom ytterligare en blå hane på 286 gram. Veterinären tyckte vi skulle åka hem för att föda resten i lugn och ro. Hon ordnade så att vi skulle få komma tillbaka om det behövdes, trots att de egentligen inte tar emot på natten. Men innan vi åkte föddes en blå tik, hon vägde 265 gram. Då var klockan 21:10.
Allt var förberett och vi kastade oss hemåt, men 10 minuter hemifrån bestämde sig en pojke för att det var dags. Det var bara att stanna bilen och förlösa. En blr&t pojke på 293g. Väl hemma föddes sedan en Blr&t flicka på 287g, då var klockan 23:07.
Jag satt i valplådan och vips så låg där en valp i fel färg! En liten Sable Roanfärgad pojke hade smitit ut utan några som helst problem. Jag tror han åkte snålskuts på syrran! 🙂
Sedan var det lugnt ett tag och 00:50 föddes den sista valpen, en blå pojk på 283 gram.
Stackars Blomma satt och sov, hon var helt slut. Trött som hon var la hon sig på valparna hur hon än försökte låta bli. Det är inte lätt när 8 stycken kravlar runt och skriker samtidigt. Ett par timmar var det pip och gny i lådan. Det är svårt för alla att hitta en tutte samtidigt och de stora knuffar undan de små. Blomma vägrade lämna valparna för att gå ut och kissa. Någon gång på morgontimmarna slumrade jag till, då hade hon smitit upp och kissat i köket. En hel sjö, efter allt dropp hon fått. Stackars Blomma vad hon fått stå ut med. Föda 4 valpar på sjukhus, 1 i bilen och resten hemma är ingen barnlek även för en van tik. Hon är jätteduktig och gissa om hon vaktar de små guldklimparna.
Just nu hörs det inte ett knyst från lådan bara ett lågt smaskande. ❤
Nu hoppas vi att alla de små underverken överlever den första kritiska tiden.
Nu är det inte långt kvar. Blomma lunkar fram i sin egen takt. Skuttar ut för trappan med de andra och inser snabbt att det är ingen idé att försöka hänga med längre. I tisdags vägde hon 15,9 kg! 3,9 kg hade hon gått upp och ändå äter hon inte nära på så mycket hon skulle behöva, det får helt inte plats så mycket mat i magen. Flera små mål om dagen blir det, men ofta ber hon mig ta bort det igen då hon tagit några tuggor, ibland vill hon inte ha alls. Humöret är på topp, svansen viftar ständigt och hon är lugn och harmonisk. Skallet låter helt annorlunda, kort, ljust och raspigt.
Dimma känner på sig att det är något på gång och går ofta fram och pussar på Blomma på sitt mjuka sätt. Den enda Blomma kan irritera sig på ibland är Lovis som fjantar runt och betér sig som en unghund. Hon har fått totalt vårfnatt och man skulle kunna tro att hon är yngst av dem alla fast det är precis tvärt om.
I måndags fick sig Blomma ett bad och vi klippte ner pälsen ordentligt och rakade magen. På kvällen låg hon på rygg i valplådan och visade upp magen och bebisarna som rörde sig där inne. ❤
Blomma är nu i mitten av vecka 8. Valparna är ca 10-12 cm och under den här veckan växer de upp till ca 15 cm. Trött, får väl vara dagens rubrik för damen i fråga. Ungarna lever rullan där inne och mamsen är trött. Valplådan har klätts om och kommit på plats. Lovis klev glatt i den och tyckte att den passade henne utmärkt. Blomma provade den plikttroget en stund, men sedan gick hon och lade sig i min säng igen. Aptiten är det si så med och nattliga toalettbestyr är mer regel än undantag.
De senaste två dagarna har Blomma haft svårt att få ner maten, aptiten är inte på topp. Magen är stor och spänd. Satt och läste i Lovis valpdagbok och det var precis samma sak med henne runt dag 51. Igår kväll låg vi i sängen och kände på när bebisarna gymnastiserade. Så mysigt! 🙂 4 stycken småttingar var vakna där inne om vi inte räknade helt fel. Jag undrar om hon orkar tiden ut eller om de kommer lite tidigare än beräknat. Spännande är det nu. 🙂
Igår kväll kände jag en liten bebis röra på sig! 😀❤
Blomma har nu gått in i sjunde veckan och magen växer så att knakar. Hennes favoritställning är inte så bekväm längre då de små trycker mot lungorna så att det blir svårt att andas. Hon älskar annars att sitta på rumpan i soffan och luta sig bakåt (som en liten människa) för att bli klappad på magen. Nu är det bättre att halvligga. Lite förvånad blir hon att rumpen är så tung när hon ska upp i bilen. Annars mår hon som en prinsessa, lite tröttare än vanligt.
Härom natten vaknade jag av att hon la sig på rygg bredvid mig och krafsade uppfodrande, som hon gör på min arm eller i ansiktet. (inte så skönt, jag tror att hon tror att hon klappar mig) Klappa mig på magen matte, så låg hon säkert en timme. Svansen gick som en propeller och jag fick inte sluta klappa. Emellanåt somnade hon och snarkade, men så fort jag slutade smeka magen så vaknade hon till och svansen gick igen. Jag tror att hon kände småttingarna röra på sig. Hon har gått upp massor i vikt 2,7 kg. Det är en hel del för en cockerflicka att släpa på och än är det ett par veckor kvar.
Det börjar bli jobbigt för henne att hålla tjejernas höga tempo på promenaderna, jag får nog börja gå med henne och lillprinsen. Han ska ju ändå stanna och lukta och kissa överallt. 😉
Blomma har nu gått 5 veckor. Magen växer och Blomma mår alldeles utmärkt. Gången har blivit lite vaggande och hon tar det lite lugnare. Vill gärna vara nära men det är ju inget ovanligt när det gäller min mattegris. (Jag tror hon fått för sig att Joppe är pappa, för hon har ett väldigt tålamod med lillplutten som hon inte haft förut.😉)
Förut var hon inte så förtjust i valplukt men när jag kommer hem från grannens 4 veckors småttingar, går svansen som en propeller och jag blir noga undersökt. Hormonerna gör sitt. 🙂
35 dagar gammalt har embryot förvandlats till ett foster som liknar en liten hund. Ögonlocken har utvecklats och likaså öronlapparna. Man kan avgöra könet på fostren och fosterblåsorna har blivit så stora att de fyller hela livmodern. Fostren är ca 35mm stora.