Blogg

Under sensommaren har vi tillbringat mycket tid i skogen. Blomma är en jätteduktig kantarellhund. Tyvärr tycker hon också att svampen är väldigt god, så vi har gjort en kompromiss. Hon markerar och jag plockar, så får hon smaka när jag är klar. Fungerer oftast. Hon skiljer helt klart på svamp och svamp, ibland får hon syn på nåt, går fram och kollar med nosen och avfärdar. -Nej det var ingen sån. Annars betar hon blåbär som en kossa. 

Det ska ju vara bra med järn extra järn när man blöder så det är väl klokt.

 Dimma och Siri plockar gärna i sig blåbär de med. Lovis har inte riktigt tid, det kan ju hända något man kan missa.  Rådjursspår, vildsvinsdoft osv...

Mycket bad har det blivit och Dimma har blivit riktigt duktig på att simma. 

Onsdagsträningen är i gång sen ett par veckor, det är skönt med lite rutiner igen. Grannen filmade och fotade sist vi tränade. Det är ganska intressant att se sitt eget kroppsspråk!

 Nyttigt också för den delen.

Frysen är proppad med svamp och äppelmos, hönsen värper och luften är hög och klar. Man kan ha kläder på kroppen som har fickor så att det räcker till allt man ska ha med sig när man går på tur. Ja, livet är ganska skönt just nu, även fast den blöta pälsperioden är igång.

På tal om päls var Tobbe -trollunge (Blommas bror) här i förrgår och blev av med åtminstonde hälften av pälsen, om inte mer. Dimma och Tobbe fann varandra direkt de hade jättekul. Även Tobbes "storebror" Jack och Dimma hade skoj, fast han ville gärna leka vuxenlekar och det fattar inte hon än. Lovis ville också vara med och leka och styra medan Blomma sa stick, så fort de nosade henne i baken. Siri gjorde som vanligt, skuttade runt lite med de andra och kröp upp i mattes knä när hon var nöjd.

Nästa vecka kommer Ville, Dimmas bror, för att bli av med valppälsen. Ska bli så skoj att träffa honom igen. Jag ska också ta en tur till Tobbe med flock senare i veckan för att putsa till trollungen och hans "bror". Både jag och Tobbe tröttnade innan vi var riktigt klara med trimningen sist.

September är annars kalasmånad i vår familj/vänkrets så helgerna går åt till det, bland annat. Förra helgen var vi hos Pärlan på kalas. jag får både morr och pussar när jag kommer. Den här gången kom jag utan flocken så det övergick i bara pussar.  Två hanhundar var med på kalaset och det är ingen tvekan om vem som är boss! Lilla P. Hon vet precis var hon hör hemma och vinkade glatt "hejdå" när vi gick. Känns lika konstigt varje gång, men hon är så mycket lyckligare där hon är.

När vi kom hem kände Lovis direkt lukten av henne och undersökte oss noga medan svansen gick som en propeller. Hur sur P än har varit så har Lovis alltid älskat henne utan förbehåll.

 Här har Lovis tagit över hennes ledarroll, en knasig och hypad ledare men snäll och glad. En svag punkt har hon för Siri som tillåts äta ur hennes skål, Siri men ingen annan. Det är intressant att studera konstellationerna i flocken. T ex så brukar Dimma och Blomma leka och busa som tokar. Men när Blomma surnade vid löpet blev det ett glapp då Dimma inte visste riktigt vad hon skulle göra, tills hon och Siri fann varandra. Nu leker de och busar hela tiden. De har precis samma lekstil, förutom att Siri kan vissa vem som är mamma ibland. Annars ligger de och ålar på rygg och gnabbas som två små barnrumpor.  

Översikt