Satt och skrev för en gångs skull i bloggen igår men vad händer då? Jo, internet lägger ner medan det håller på
att sparas. Inte kom jag ihåg vad jag skrivit…
Så nu försöker vi igen då.
Joppe –ja så kallas han nu, bland annat… Har blivit
en i gänget. Dimma och han busar och leker inte nudda golv inne. Soffa säng … ja ni kan ju tänka er själva. Men kul har dom.
Idag har vi gått i skogen, gått och gått, snubblat fram. Det ser ut som en orkan dragit fram med ris och pinnar och småträd överallt. Skaren höll att gå på men stigarna är översvämmade
med vatten. Lite trassligt med fyra hundar i koppel när man ska förbi ett träd och hälften vill krypa under och hälften hoppar över. Joppe håller sig nära så han kan gå lös.
Dimma tyckte tydligen att tillvaron för matte var för
lätt, så hon bestämde sig för att krångla till den lite genom att börja rymma. Den lilla rackaren tar sig över staketet för att jaga rådjur. Hon hoppar tills hon får tag i överkanten och häver
sig över. Idén kom hon på när det var mycket snö och staketet inte var så högt längre. Ska sanningen fram så var det nog hennes förtjusande mamma som kom med idén först. Siri, Blomma och Dimma
gav sig av på äventyr. Det föll tydligen Dimma på läppen så hon har fortsatt med dumheterna vilket resulterat i att hon inte kan vara lös på tomten längre. Hon rymmer även om jag är med ute. Hej då
matte! säger hon och ger mig fingret. Typiskt tonåring.
Så på eftermiddagen idag har vi börjat om med linträningen. Massa godis och lek när man gör rätt. Lite spännande är det att försöka strunta i matte när det
kommer färsk rådjursvittring men med lite övertalning så går det. Blir som att ha två valpar nu.
Siri löper och det är så väldigt intressant tycker Joppe. Grr säger hon än så länge men snart får jag passa
ordentligt. Så liten han är så finns viljan där i alla fall. Han drömmer tydligen om en framtid som avelshund. Han har börjat lyfta på benet och sprätta med bakbenen fast han inte är 7 månader än.
Vad månde bli av denna lilla gosse?
Eftersom han varit lite blyg har vi fått träna socialträning. Inte lätt att flytta
när man är 5 ½ månad, då saker och ting börjat bli läskiga. Lite harig är han än i vissa situationer, men det går framåt med stormsteg, så det är skönt. Vi går bara han
och jag och Lovis ibland för hon är så trygg och glad i allt och alla. Dimma spökar gärna när det kommer andra hundar så då kan det ju bli lite läskigt. I fredag när solen för en gångs skull sken
var vi ute på Lidingö, jag sonen och alla vovvarna. Han tyckte det var helball (Joppe inte sonen) med alla nya lukter och hundar och barnvagnar. Måste stanna varannan meter och läsa annonserna både fram och baklänges. Dimma
däremot var fjollig och skällde ut både den ena och andra hunden. Raggen står svansen viftar och så skäller hon. Fegis… Blir bra med kurs till våren till dess är det bara att träna på. Hundar hon
känner igen är hon jätteglad i men såna man inte känner huva vad läskigt det är just nu. Fast det är ju soptunnor som flyttat på sig också.
Blomma tycker att matte tränar för lite men det är bra på sätt och
vis att hon längtar lite i slutet av tävlingssäsongen fjantade hon mest. Lovis har tagit på sig ledarrollen på ett annat sätt nu när Joppe kommit in i bilden. Det mest fantastiska är väl att när de andra
rymt har hon kommit till mig och skvallrat istället för att följa med. Stor stjärna i hennes bok! Joppe tycker att även Lovis luktar gott och försöker rida på henne, men då kommer drakrösten fram om han inte
lyssnar. Jätteläskigt! Men bara lite då, snälla! säger han. Nähe, bäst man aktar sig.
Joppe har lärt sig
den hårda vägen att man inte ska ta mat ur munnen på Blomma. Jisses vad ont det gjorde att bli tuggad i nacken. Men sen har han inte gjort om det så den läxan satt där den skulle. Det är skillnad på damer och damer
vissa är det mer klös i än andra det är ett som är säkert. Lovis brukar roa sig med att lära honom valpvett genom att vakta ett ben om han försöker ta det blir hon farlig men om han visar respekt så får
han det. Man tröttnar aldrig på att studera flocken.