Hösten har kommit med sin färgprakt. I skogen får kantarellerna hjälp att gömma sig bland de gula och bruna löven. Men cockernosarna hittar dem ändå.
Fyra svamphundar har vi. I år har de utökat med svart trumpet ockå, Siri är en hejare på att hitta dessa skatter. Nu när det kommit lite regn efter den långa torkan har höstkantarellerna börjat frodas igen och
tjejerna mumsar och mumsar, utom Lovis, hon föredrar de gula. Varje skogspromenad är ett mellis. Lite blåbär, en hel massa svamp, ett och annat lingon, saftigt gräs och kanske ett ekollon.
Igår utökades melliset för Lovis del med färsk älgspillning. Urk! Eller mums beroende på vem man frågar.
Förra helgen hade vi besök av Charlie med matte och husse. Så skoj att träffas och den lilla blyga pojken var som bortblåst! Jättego kille och likaså matte och husse.
Charlie kände genast igen mig direkt när de klivit av bussen. Efter lite pälsputs skuttade han runt på tomten och busade med Lovis i skogen. När han skulle kopplas för att åka hem ville
han inte alls. 
Jag tror han somnade gott på bussen hem.
Helgen innan dess var Balder och Helené här för en trimning. Den killen så go!
Jag
är så stolt över det ekipaget, de har sån härlig kontakt och är så duktiga. Och inte blir man ledsen direkt som uppfödare när man får höra att -Den hunden har allt jag ville ha! Underbart!
Förutom att han börjat på kurs i personspår var de iväg på sin första tävling i öppet spår och tog sin första etta! Grattis igen!